Blå fakta

Islams bönebestämmelser enligt islamguiden

2008-12-27T11:27:00.000-08:00

Muhammedanbönen del tre

2008-12-27T11:17:00.001-08:00

Hur man utför bönen

http://www.islamguiden.com/hurbon.shtml

Wudhu (Rituell tvagning)
Bönen föregås av en rituell tvagning (ablution) som är föreskriven i Koranen. Så här utförs Wudhu:

Tvätta händerna upp till handlederna tre gånger. Börja med höger hand.
Skölj munnen tre gånger med höger hand, och för in vattnet i näsan och blås ut, tre.
Tvätta ansiktet tre gånger, vattnet skall beröra ansiktet från hårfästet till hakan och från öra till öra.
Tvätta höger arm upp till armbågen tre gånger, gör samma sak med vänster arm.
Fukta händerna och dra lätt över håret.
Fukta händerna och tvätta öronen med hjälp av tummen och pekfingret.
Tvätta högra foten upp till ankeln tre gånger. Gör samma sak med vänster fot.

Efteråt skall man säga trosbekännelsen.

Första raka'a (första enheten)

Efter tvagningen, börja med att stå på en ren plats med ansiktet mot Kaba och lyft sedan händerna upp till öronen (Fig 1.)och säg "Allahu akbar" (Allah är störst) . Lägg sedan händerna på bröstet med den högra handen över den västra(Fig 2.).
Läs Koranens första sura (kapitel), al-Fatiha. Recitera sedan något kapitel ur Koranen. Detta gäller de första raká (enheterna) i bönen. I den tredje eller fjärde raká läser man endast al-Fatiha.
Sedan säger man "Allaho Akbar", och bugar sig och lägger händerna på knäna och säger: "Subhana Rabbial 'Adhiim" tre gånger. Det betyder "Pris ske Skaparen, den store" (Fig 3.).
Sedan reser man sig medan man säger: "Sami'Allaho liman hamidah," som betyder "Gud hör den som prisar honom". Direkt efter säger man: "Rabbana oalakal hamd": "Vår Herre, lovprisad vare Du" (Fig 4.).
Sedan faller man ned på knä (sudjud) sägande: "Allaho akbar". Med pannan och näsan mot marken säger man; "Subhana Rabbial A'ala" tre gånger, som betyder: "Pris ske Skaparen, den Höge' (Fig 5.)
Sedan reser man sig upp till sittande ställning, sägande:"Allaho akbar". I denna ställning säger man: "Allahumma ghfirlii", en, två eller tre gånger, vilket betyder: "0 Gud, förlåt mig!" (Fig 6.)
Sedan faller man ned igen, sägande: "Allaho akbar", och säger: "Subhana Rabbial A'ala" tre gånger .
Efter detta reser man sig upp till stående igen, sägande: "Allaho akbar" och därmed börjar den andra raka'a.

Andra raka'a (andra enheten)
Stående upprätt läser man al-Fatiha följd av någon vers ur Koranen. Sedan fullföljer man den andra Raka'a på samma sätt som den första. Men istället för att resa sig upp, efter det andra nedfallandet (sudjud), sätter man sig upp och läser följande, som kallas "Tahiyat" på arabiska (Fig 7.):

"Al-tahiyato lillah, oas-salaoato, oattajjibat, Assalamo alaike ajjohan-Nabio oa rahmatol-lahi oa barakatoho, assalamo 'alajna oa al 'ibadillahi oa salihiin. Ashhado an la illaha illal-Lah oa ashhado anna Mohammadan rasulallah".

"All hyllning, all bön, all dyrkan är för Gud. Frid vare med dig o Profet och Guds nåd och välsignelser. Frid vare med oss och med alla Guds rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud, och jag vittnar om att Mohammed är Guds budbärare".
När man läser trosbekännelsen (som börjar vid första "ashhado") reser man högra handens pekfinger. Om bönen består av två raka'a, som fajr (morgonbönen), fortsätter man i sittande ställning genom att säga:

"Allahomma salli'ala Muhammadin oa'ala aali Muhammad, kama sallajta 'ala Ibrahiima oa 'ala aali Ibrahiima oa baarik 'ala Mohammadin oa 'ala aali Muhammad kama barakta 'ala Ibrahiima oa 'ala aali Ibrahiima innaka Hamiidon Majid".

'O Gud, Sänd nåd över Muhammed och över Muhammeds familj, såsom Du sände nåd över Ibrahim och över Ibrahims familj. Och sänd välsignelser över Muhammed och över Muhammeds familj, såsom Du sände välsignelser över Ibrahim och över Ibrahims familj. Ty Du är värd all pris, äger all ära". Efter det avslutar man bönen genom att säga: "assalaamo aleikom" (hälsning) medan man vrider huvudet åt höger och samma sak medan man vänder huvudet åt vänster (Fig 8.). Men om bönen består av treraka'a, som maghrib, eller avfyra raka'a som Dhuhr, 'Asr eller 'Ishaa, reser man sig upp efter "Tahiyat" och påbörjar den tredje raka'a.

Tredje raka'a (tredje enheten)
Den tredje raka'a utförs på samma sätt som de två första, förutom att man inte läser något kapitel ur Koranen efter "Fatiha". Om man gör Maghrib-bönen (kvällsbön), avslutar man efter trejde raka'a med samma avslutning som i morgonbönen. Denna avslutning kallas "Tashahhod" på arabiska (inklusive "Tahiyat"), sedan säger man assalaamo aleikom. Om man gör Dhuhr, Asr eller 'Isha-bönen (middags- eftermiddags-eller nattbön), reser man sig upp efter det andra nedfallandet i trejde raka'a och gör ytterligare en raka'a på samma vis som den tredje. Efter detta avslutar man bönen med Tashahhod och assalamoaleikom.

Muhammedanbönen del två

2008-12-27T11:14:00.000-08:00

Bönen - Salah

Av: En syter i Islam

Varför ska man be?
Vad ger bönen oss?
Vad bör man tänka på vid bön?
Vad krävs av en muslim för att göra bön?
Var ska man göra bön och var får man inte göra bön?
När ska man göra bön, och vilka böner ska man och kan man göra?
Hur vet man att det är bön?
Hur gör man bön?
Vad får man inte göra i bönen?
När får man inte göra bön?
Vad händer om man inte gör bön?

Varför ska man be?
Bönen var den första handlingen av gudsdyrkan som Allah gjorde obligatorisk. Allah beordrar oss på flera ställen i Koranen att göra bön.

: "Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider."

(Koranen 4:103)

: "Förrätta regelbundet (de fem dagliga) bönerna och (särskilt) den bön som har en central plats och res er i from ödmjukhet inför Allah."

(Koranen 2:238)

Den är ett sätt för oss att visa att vi dyrkar och underkastar oss Honom. Genom bönen prisar och tackar vi Allah för Hans givmildhet, och vi ber Allah om hjälp. Koranen säger att vi ska söka hjälp i bönen. Vi ber Allah att Han ska leda oss på den rätta vägen och vi kan be om förlåtelse för våra synder.

Bönen är det första vi kommer att bli tillfrågade om på Domedagen. Profeten Muhammed nämnde den också i sitt avskedstal, han sa: " O muslimer! Bönen Bönen." Vi måste vakta våra böner noga för de är det som skiljer oss från de otrogna.

"Förbundet mellan dem och oss är bönen. Den som upphör med den blir säkerligen en kafir - otrogen." (Ahmed,Thirmidhi,Nisai,ibn Majah)

Det är så viktigt att göra bön, att vi är beordrade att göra dem fast vi är på resa eller är sjuka. Profeten Muhammed tyckte mycket om att göra bön. Det var en glädje för honom och gav honom frid i sinnet. Det är precis så vi också borde känna inför bönen. Bönen är som en spegel av våra gärningar. Om bönen är i ett bra skick så är resten av våra gärningar likaså, men om bönen är i ett dåligt skick så är resten av våra gärningar i ett liknande skick. Man kan be Allah om vad som helst när man gör bön för Han är Den Mest Givmilde, Den Mest Barmhärtige.

Vad ger bönen oss?
Bönen ger oss frid i sinnet, lugn och glädje. Den ger oss också närhet till Allah. Profeten Muhammed har sagt att om det fanns en flod vid någons dörr och han badade i den fem gånger per dag, skulle det då finnas någon smuts kvar på honom? Profeten menade att Allah tvättar bort synder genom våra böner. Profeten sa också att om man gör wuduu' ordentligt och ber sina fem dagliga böner så faller ens synder bort precis som löven från ett träd. Tänk vad Allah är givmild mot oss! Genom bönen så förlåter Han inte bara våra synder utan Han besvarar våra böner också, inshAllah - om Gud vill, och ger oss belöning för att vi utför dem.

Vad bör man tänka på vid bön?
Man bör tänka på att man ska försöka göra sin bön så som Profeten Muhammed gjorde sin bön, att stå, böja sig, sitta och röra sig som Profeten Muhammed gjorde. Det får en människa att känna att han följer i Profetens fotspår, att man följer hans sunnah. Profeten Muhammed sa: "Be så som ni har sett mig be." Man ska försöka att koncentrera sig i bönen, bland annat på att man gör bönen rätt och man ska försöka att ha khushoo. Khushoo betyder bland annat lugn och ödmjukhet. Man kan försöka att tänka sig att man står framför Allah, All Världens Herre. Profeten Muhammed sa att man ska komma ihåg döden när man ber för då är det troligt att man ber bra, eftersom man då försöker att skärpa sig. Profeten sa också att man ska försöka tänka att det här är den sista bönen man gör. Att tänka på vad man säger i bönen och göra den i tid är också mycket viktigt. Allt det här hjälper en att koncentrera sig, skärpa sig och få khushoo i bönen.

Vad krävs av en muslim för att göra bön?
Man måste ha wuduu' - tvaga sig, innan bönen. När man gör wuduu' ska man ha avsikten att man ska göra wuduu'. Sedan bör man säga Bismillah - I Allah's namn, tvätta sina händer och börja med höger tre gånger, skölja mun och näsa tre gånger, tvätta ansiktet tre gånger, tvätta hela armarna upptill armbågarna och börja med höger tre gånger, dra med våta händer över huvudet från pannan bak till nacken och tillbaka en gång, tvätta inuti och bakom öronen en gång och sist tvättar man fötterna till upp över anklarna och man börjar med höger tre gånger. Efter wuduu' säger man trosbekännelsen. Ashhadu an la ilaha ilAllah, wahdahu la sharika la, wa ashhadu anna Muhammedan abduhu wa-rasuluhu. Om man gör wudoo ordentligt och sedan säger detta så kommer alla Paradisets portar att öppnas för en och man kan gå in genom vilken av dem man vill. SubhanAllah!
Platsen man ska göra bön på bör vara ren liksom man själv och kläderna man har på sig. Man måste stå vänd mot Qiblah i bönen, vilket är en plats på den Arabiska halvön. Ka´bah ligger i en moské som heter Al-Masjid-ul-Haram och det var den första moskén som någonsin byggts på jorden.
Det är mycket viktigt att man gör bönen i tid och har avsikten att göra den speciella bönen. Man ska stå upp och göra sin bön, men om man till exempel är sjuk eller på annat sätt inte kan stå upp, så får man sitta ner. Kan man inte sitta så får man ligga ner. Om man inte alls kan göra rörelserna så får man göra sin bön genom att bara röra på ögonen. Allah har inte gjort det svårt för oss, Han är Den Mest Barmhärtige. Att täcka sin awrah är ett måste. Det betyder att en man måste åtminstone täcka det som finns mellan naveln och knäna och en kvinna ska täcka sin kropp helt förutom ansikte och händer. Om det finns främmande män i närheten så bör hon även täcka ansikte och händer. Man bör ha en sutrah framför sig. Det kan till exempel vara en vägg eller ja till och med ett spjut nerstucket i marken. Sutran skyddar en från att någon ska kunna gå förbi framför en när man ber, men man kan gå förbi framför någon som ber men då måste man gå bakom sutran, inte mellan sutran och den som ber. Om någon försöker att gå förbi framför en så ska man inte låta den passera, såvida det inte är till exempel ett litet barn.

Var ska man göra bön och var får man inte göra bön?
Den bästa platsen en kvinna kan göra sin bön på är i sitt hem. Männen bör göra sina fem dagliga böner i moskén. Profeten Muhammed sa: "Be, O människor, i era hus eftersom den mest utsökta bönen är en persons bön i sitt hus, förutom vad gäller den obligatoriska bönen." Det var en kompanjon till Profeten Muhammed , som frågade Profeten om han kunde bli beviljad att få stanna hemma och be eftersom han var så gammal, blind och eftersom hans hus låg så långt ifrån moskén, och eftersom han inte hade någon som kunde leda honom till moskén. Profeten frågade honom om han kunde höra adhan och eftersom han kunde det så fick han inte stanna hemma. Då kan vi förstå hur viktigt det är att männen går till moskén och gör sina böner. Den bästa raden för männen att stå i är den första raden och för kvinnorna är den sista raden den bästa. Om männen visste vilken belöning man får för att stå i den första raden så skulle de kämpa om att få stå i den. Man kan göra bön nästan var som helst. Men det finns platser man inte får be på och de är bland annat: på toaletten, på en begravningsplats, vid en soptipp, på en plats där man slaktar, i mitten av vägen, vid kamelers vattenställe eller där de vilar och över Ka´bah.

När ska man göra bön, och vilka böner ska man och kan man göra?
Allah har bestämt att vi ska göra fem böner varje dag. De är Fajr, Dohr, Ásr, Maghrib och Isha. Allah har gett varje bön sin tid då den bör göras. Fajr - morgonbönen är på två rakáh - enheter och den gör man vid soluppgången. Dohr - middagsbönen är på fyra rakáh och den gör man ungefär mitt på dagen då ens skugga ungefär är lika lång som en själv. Ásr - eftermiddagsbönen är på fyra rakáh och den gör man på eftermiddagen när ens skugga ungefär är två gånger längre än en själv. Maghrib - solnedgångsbönen är på tre rakáh och den gör man vid solnedgången och Isha - kvällsbönen är på fyra rakáh och den gör man när det röda halvmörkret har försvunnit. När man gör Fajr, Maghrib och Isha så ska man recitera högt i de två första rakáh och resterande rakáh ska man recitera tyst genom att bara röra på munnen. Detta är de fem obligatoriska bönerna som vi måste göra varje dag.

Det finns också andra böner som man kan göra till exempel sunnah-bön. De brukar man göra antingen före eller efter den ordinarie bönen. Det är mycket bra att göra sunnah-bön. När vi gör dem så är det ett sätt att följa Profeten Muhammeds sunnah - det han gjorde eller berättade om.

Det finns många andra bra böner man kan göra. Den bästa bönen efter våra fem obligatoriska dagliga böner är Qiyam al-layl - nattbönen. Den gör man på natten och man kan be hur många rakáh man vill. Det är en enorm belöning som väntar på den som gör nattbön. Profeten Muhammed sa: "Den som står upp och läser tio ayor - verser ur Koranen på natten, kommer att få en enorm belöning nedskriven för honom och den här belöningen är bättre än världen och allt vad den innehåller." Profeten sa också att under den sista tredjedelen av natten kommer Allah ner till den närmaste himlen och säger: "Finns det någon som åkallar Mig så att Jag kan svara på hans åkallan? Finns där någon som frågar Mig så att Jag kan ge honom det han önskar? Finns där någon som frågar om Min förlåtelse så att Jag kan förlåta honom?".

Den mest älskade bönen av Allah är den som Profeten Dawud gjorde. Profeten Dawud brukade be en tredjedel av natten.

Dohabönen är en annan av de frivilliga bönerna som man kan göra och den är på minst två rakáh, som det är rekommenderat att man gör när man känner solens hetta och senast innan solen står som högst. Belöningen för den är stor. Abdullah ibn Amr sa: "Allah's Budbärare sände ut en expedition och de kom över mycket krigsbyte och återvände snabbt. Människorna pratade om deras snabba seger, stora krigsbyte och deras snabba återkomst. Om det här sa Allah's Budbärare : "Ska jag inte leda er till en närmare strid, ett större krigsbyte och en snabbare återkomst? Vem helst som gör wudoo och sedan går till moskén för att be Doha, så är det den närmare striden, det bättre krigsbytet och den snabbare återkomsten." Abu Dhar berättade att Profeten Muhammed sa: "Sadaqa - allmosa är önskvärt från varje del av din kropp dagligen. Varje gång man säger SubhanAllah - Ärad vare Allah, är sadaqa, varje uttalande Alhamdulillah - Lov och Pris tillhör Allah är sadaqa, varje uttalande La hawla wala quwwata illa billah - det finns ingen kraft eller styrka förutom med Allah är sadaqa, varje uttalande Allahu Akbar - Allah är Störst är sadaqa. Beordra gott är sadaqa. Bekämpa det onda är sadaqa. Och vad som är tillräckligt för det som är de två rakáh i Doha."

En annan mycket bra bön är Witr. Witr betyder udda och man gör udda antal rakáh i den här bönen, till exempel en, tre, fem och så vidare. Profeten Muhammed brukade att be den och säga: "O ni människor (efterföljare) av Koranen, utför Witr, för Allah är En och Han älskar Witr." Witr börjar efter Isha och fortsätter fram till Fajr.

Det finns en bön som man kan göra om man vill söka Allah's vägledning och hjälp. Den här bönen heter Istikhaarah. Man ber då två rakáh i vilka man kan recitera vilka suror man vill efter al-Fatiha. Sedan bör man prisa Allah och salutera Profeten . Efter bönen läser man en Du'aa', den lyder: 'O Allah, jag söker råd hos Din kunskap, och jag söker hjälp hos Din allmakt, och jag bönfaller Dig om Din magnifika nåd. Säkerligen Du är kapabel och inte jag. Du vet och jag vet inte, och Du vet det osedda. Om Du vet att den här saken (här säger man det man vill göra) är bra för mig i min religion, mitt uppehälle, och för mig i livet efter detta, (eller så sa han: 'för mitt nuvarande och framtida liv,') så föreskriv det för mig, gör det (lätt) för mig, och välsigna mig i det. Och om Du vet att den här saken är dålig för min religion, mitt uppehälle och mitt liv i livet efter detta, (eller så sa han: 'för mitt nuvarande och framtida liv,') så vänd det bort från mig och vänd mig bort från det, och föreskriv det goda för mig varhelst det finns och gör mig nöjd med det." Man ska sedan helhjärtat göra det som känns bra för en att göra men känner man att den här saken inte är bra för en så ska man inte insistera på att göra det som man ville innan man gjorde Istikhaara, för annars så har man inte uppriktigt sökt Allah's vägledning. Allah vill att vi ska vända oss till Honom när vi till exempel behöver hjälp eller vägledning, för det är bara Han som kan hjälpa och vägleda en människa. Allah är den All-Vetande Den Vise.

Det finns också en annan bön man kan göra om man ångrar sig och vill be Allah om förlåtelse. Den heter Salaatul Taubah. Abu Bakr sa: "Jag hörde Profeten säga: 'Allah förlåter en man som gör en synd (sedan skäms), renar sig själv, ber en bön (två rakáh) och söker Hans förlåtelse. Sedan reciterade han två ayaaht från Imran 135-136".

Det finns också andra böner som man kan göra.

Hur vet man att det är bön?
Man kan se på solen och på det sättet veta när det är salaah. När man hör mu´adhdhin- böneutroparen från moskén som ropar ut adhan - kallet till bönen, då vet man också att det är salaah. Vet du hur man gör adhan? Det finns några olika sätt att göra adhan på, det här är ett av dem: Allahu Akbar, Allahu Akbar, Allahu Akbar, Allahu Akbar, Ashhadu an la ilaha illAllah, Ashhadu an la ilaha illAllah, Ashhadu anna Muhammedan Rasul-Ullah, Ashhadu anna Muhammedan Rasul-Ullah. Haiya alas-salah, haiyah alas-salah. Haiya alal-falah, haiya alal-falah. Allahu Akbar, Allahu Akbar. La ilaha illAllah. - Allah är Störst, Allah är Störst, Allah är Störst, Allah är Störst. Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah, Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah. Jag vittnar om att Muhammed är Hans Budbärare, Jag vittnar om att Muhammed är Hans Budbärare. Kom till bön, kom till bön. Kom till framgång, kom till framgång. Allah är Störst, Allah är Störst. Det finns ingen Gud utom Allah.
Adhan kom till under det första året efter utvandringen till Medina. Det finns många fördelar för den som gör adhan, Profeten Muhammed sa: "Den som kallar till bönen kommer att ha den längsta halsen av alla människor på Uppståndelsens Dag." En av förklaringarna till det är att det är dem som mest av alla kommer att förvänta sig Allah's nåd och då sträcka på sina halsar för att se vad som väntar dem. Det sägs också att den som gör adhan kommer få samma belöning som dem som ber bredvid honom. Man kan göra adhan även om man gör bön ensam. Efter adhan och strax innan salaah så ska man göra iqamah - det andra bönekallet som säger att bönen börjar nu, det här är ett sätt att göra det på: Allahu Akbar, Allahu Akbar, Ashhadu an la ilaha illAllah, Ashhadu anna Muhammedan Rasul-Ullah. Haiya alas-salah. Haiya alal-falah. Qad qaamatis-salah, qad qaamatis-salah Allahu Akbar, Allahu Akbar. La ilaha illAllah. - Allah är Störst, Allah är Störst. Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah, Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah. Jag vittnar om att Muhammed är Hans Budbärare. Kom till bön. Kom till framgång. Bönen skall börja, bönen skall börja, Allah är Störst, Allah är Störst. Det finns ingen Gud utom Allah.

Hur gör man bön?
Nu ska du få veta hur man gör salaah, det här är ett sätt att göra den på: Man står upp och man börjar bönen med att resa sina händer i jämnhöjd med axlarna, fingrarna lite utspridda och så säger man Takbiir - Allahu Akbar - Gud är störst. Sedan placerar man sin högra hand över sin vänstra hand och lägger dem på bröstet. Blicken ska vara riktad på den punkten där man ska göra sujuud - nedafllande. Sedan kan man läsa en Du'aa'- bön till exempel: Subhanaka Allahumma wa bihamdika wa tabarakáhsmuka wa ta´la jadduka wa la ilaha ghayruka - Pris och Ära tillkommer Allah. Välsignat är Ditt Namn, Upphöjt är Ditt Majestät och Ära. Det finns ingen Gud utom Du. Sedan söker man skydd hos Allah genom att säga: A´udhu billahi min ash-shaytanir-ra-jim - Jag söker skydd hos Allah mot satan den utstötte. Sedan säger man tyst:
Bismillahir-Rahmanir-Raheem - I Allah's den Barmhärtige Förbarmarens namn. Sedan reciterar man al-Fatiha, vilken är den första surahn i Koranen. Al-Fatiha läser man i varje rakáh, den lyder: Al Hamdu-Lil-laahi Rabbil-Alameen, Ar-Rahmaanir-Raheem, Maaliki-Yawmi-d-Deen, Iyyaaka na´budu wa iyyaaka Nastha´een, Ih-dhinas-Siraat-al-Mustaqeem, Siraat-al-ladheena an´amta alaihim, Ghayr-il-maghdubi-alaihim Wala-dd-aalleen. (Amen) - Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre, Den Barmhärtige Förbarmaren, Domedagens Konung, Dig dyrkar vi, Dig anropar vi om hjälp, Led oss på den raka vägen, deras väg vilka Du visat din Nåd, vilka ej drabbats av Din vrede och som ej gått vilse! Sedan kan man recitera vilken surah man vill ur Koranen till exempel al-Ikhlas - Den rena Tron: Qul- HuwAllahu Ahad, Allahus-Samadh, Lam Yalid walam youlad, Walam yakun lahu kufuwan Ahadh - "Säg Han är Allah - En, Allah Den självtillräcklige, han har inte avlat, och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom."

I första och andra rakáh läser man al-Fatiha och en till surah ur Koranen, men i den tredje och fjärde rakáh´n läser man bara al-Fatiha och inget mer. Sedan efter al-Fatiha och al-Ikhlas, reser man sina händer i jämnhöjd med sina axlar och säger takbiir - Allahu Akbar och gör rukoo - böjer sig. Man böjer sig framåt och placerar sina händer, med fingrarna lite utspridda, på knäna. Precis som om man skulle krama sina knän med händerna. Man ska vara så rak i ryggen man bara kan, huvudet ska vara i höjd med ryggen, armbågarna ska man hålla från kroppen och man får inte stå ihop tryckt. Man ska stå kvar så tills man känner att kroppen kommit till rätta i den ställningen. I rukoo säger man Subhana Rabbiyal Azim - Ära tillkommer Allah, Den Allsmäktige. Detta säger man tre gånger. Sedan kan man säga en Du'aa' till exempelvis Subhanaka Allahumma Rabbana wa bi hamdika, Allahummaghfir li - Ära tillkommer Dig O Allah, Vår Herre, och jag prisar Dig, förlåt mig mina synder.

Man ska inte stressa i salaah utan man ska ta det lugnt. Profeten brukade ibland göra långa rukoo. Sedan reser man sig upp igen med händerna i jämnhöjd med axlarna sägande: Sami´Allahu liman hamidah - Allah hör den som prisar Honom. När Profeten Muhammed sedan stod upp igen, så brukade han säga: Rabbana wa lakal hamd - Vår Herre, pris tillkommer endast Dig. Man bör stå upp tills man känner att kroppen kommit till rätta i den ställningen. Sedan sa Profeten takbiir - Allahu Akbar - Allah är störst och gick ner i sujuud - bugade sig till marken, så att alla sju kroppsdelarna rörde vid golvet, de är: pannan och näsan som en del, båda händerna, båda knäna och båda fötterna. Fingrarna ska vara ihop pekandes mot Qiblah och händerna brukade han placera i jämnhöjd med axlarna. Armbågarna hade han ut från kroppen och man ska inte vara hoptryckt så att man låter låren röra vid magen, utan man ska hålla dem isär från varandra. Fötterna ska vara ihop. Profeten brukade att sätta ner sina knän och tår ordentligt, rikta tårna mot Qiblah, hålla ihop hälarna och hålla fötterna upprätta. Sedan sa han: Subhana Rabbiyal A´la - Ärad vare min Herre, Den Upphöjde, tre gånger. Man kan göra långa sujuud om man vill. Allah har förbjudit elden att sluka märken man får av att göra sujuud. Man kan sedan säga en Du'aa' till exempel: Subhanaka Allahumma Rabbana wa bi hamdika, Allahumaghfirli - Ära tillkommer Dig O Allah, Vår Herre, och jag prisar Dig. Vår Herre, förlåt mig mina synder.

Det är bra att be Allah om saker när vi är i sujuud, både om saker som är bra för oss i detta liv och om saker som är bra för oss i nästa liv. Sedan reste han sig upp i sittande ställning sägande takbiir - Allahu Akbar. Profeten brukade för det mesta sitta på sin vänstra fot som han lade platt längs golvet medan han hade sin högra fot upprätt med tårna pekandes mot Qiblah. Händerna placerar man på låren och knäna och sedan säger man: Allahumma ghfirli - Oh Allah förlåt mig, tre gånger. I varje rörelse ska man försöka att känna lugn och ödmjukhet, det är rekommenderat att sitta kvar en stund innan man går ner i sujuud igen. Sedan går man ner i sujuud igen. Precis som man gjorde innan, sägande takbiir- Allahu Akbar och säger sedan: Subhana Rabbiyal A´la - Ärad vare min Herre, Den Upphöjde, tre gånger. Sedan kan man säga om samma Du'aa' som man sa i den första sujuud eller någon annan Du'aa'. När man är i sujuud så får man inte recitera Koranen.

Sedan reste han sig upp i sittande ställning igen sägande takbiir - Allahu Akbar och satt så tills kroppen kommit tillrätta i den ställningen, innan han reste sig upp till stående ställning, stödjande på sina händer, för att göra nästa rakáh. Den andra rakáh brukade han att göra precis likadan som den första förutom att han brukade göra den kortare än den första. Efter den andra rakáh ska man sitta kvar och läsa tahiyat som är en del av tashahud. Han placerade sin vänstra hand på sitt vänstra knä och lår, sin högra hand på sitt högra knä och lår och pressa ihop alla fingrarna på den högra handen utom sitt pekfinger som pekade utåt, pekade sedan med pekfingret i närheten av tummen i riktning mot Qiblah, och fixerade blicken på pekfingret. När han reste på pekfingret så brukade han att röra på det upp och ner. Medan Profeten pekade med fingret brukade han sätta tummen på långfingret och ibland gjorde han en cirkel med dessa, alltså med långfingret och tummen. Profeten brukade säga att detta, när man gör så med fingret, är mäktigare mot shaitaan än järn. Medan man rör på fingret ska man läsa tahiyat:

"At-tahiyatu lillahi was-salawatu wat-taiyibatu assalamu alayka aiyuhan-nabiyu wa rahmat-ullahi wa barakáhtuhu. Assalamu alaina wa ala ibadi-llahis-salihin. Ashhadu an la ilaha illAllahu wa ashhadu anna Muhammedan abduhu wa rasuluhu. - All hyllning tillkommer Allah. All dyrkan och goda gärningar är för Honom. Allah's frid, barmhärtighet och välsignelser vare över dig, O profet. Frid vare över oss och över alla Allah's rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att ingen har rätt att bli dyrkad utom Allah och jag vittnar om att Muhammed är Hans slav och Budbärare."

Om bönen är på mer än två rakáh, så reser man sig upp efter att man har läst tahiyat, sägande takbiir - Allahu Akbar, och fortsätter med den tredje rakán och gör eventuellt den fjärde rakán. När Profeten satt i den sista rakán så brukade han sitta likadant som i den andra rakán men denna gång direkt på golvet med den vänstra foten inskjuten framför den högra. Man avslutar alltid bönen med hela tashahud men läser bara en del av tashahud efter varje två rakáh d.v.s bara tahiyat. Om bönen nu bara är på två rakáh exempelvis Fajr, så fortsätter man att läsa hela tashahhud, som blir då:

At-tahiyatu lillahi was-salawatu wat-taiyibatu assalamu alayka aiyuhan-nabiyu wa rahmat-ullahi wa barakáhtuhu. Assalamu alaina wa ala ibadi-llahis-salihin. Ashhadu an la ilaha illAllahu wa ashhadu anna Muhammedan abduhu wa rasuluhu. Allahumma salli ala Muhammed wa ala aali Muhammed, kama sallayata ala Ibrahima wa aali Ibrahima. Innaka Hamidun Majid. Wa barik ala Muhammed wa ala aali Muhammed kama barakta ala Ibrahima wa aali Ibrahima. Innaka Hamidun Majid. - All hyllning tillkommer Allah. All dyrkan och goda gärningar är för Honom. Allah's frid, barmhärtighet och välsignelser vare över dig, O Profet. Frid vare över oss och över alla Allah's rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att ingen har rätt att bli dyrkad utom Allah och jag vittnar om att Muhammed är Hans slav och Budbärare. O Allah, sänd frid över Muhammed och över efterföljarna av Muhammed (vissa lärda har den åsikten att det betyder hans efterföljare ur hans familj) så som Du sände frid över Ibrahim och över efterföljarna av Ibrahim. Sannerligen, Du är den mest Prisade och Den mest Ärade. O Allah, sänd välsignelser över Muhammed och över Muhammeds familj, så som Du sände välsignelser över Ibrahim och över Ibrahims familj. Sannerligen, Du är den mest Prisade och Den mest Ärade.

Efter det här och innan man säger tasleem så kan man läsa en Du'aa' till, exempelvis "Allahumma inni audhu bika min adhabil-qabri wa audhu bika min fitnatil-masihid-Dajjaal, wa audhu bika min fitnatil-mahya wa fitnatil-mamati. Allahumma inni audhu bika minal-mathami wal-maghrami - O Allah, jag söker skydd hos Dig från straffet i graven och från Masih Dajjaals bedrövelser och bedrövelserna i livet och bedrövelserna av döden. O Allah jag söker skydd hos Dig från synderna och att vara skuldsatt."

Sedan avslutar man bönen genom att först vrida huvudet åt höger över axeln och så säger man vad som kallas för tasleem - nämligen: As-salamu alaikum wa rahmatullah. Sedan vrider man huvudet till vänster och säger samma sak - As-salamu alaikum wa rahmatullah. Om man har gjort något fel i bönen så kan man oftast kompensera detta genom att göra två sujuud efter bönen innan man säger tasleem.

Under bönen vid de olika rörelserna är det bra om man gör Du'aa'. Du'aa' är olika böner man kan be till Allah med, för att exempelvis söka Hans skydd, Hans hjälp, Hans vägledning eller Hans barmhärtighet. Speciellt bra är det att göra mycket Du'aa' i sujuud och det finns mycket belöning i att göra Du'aa'.

Efter bönen är det rekommenderat att man frågar Allah om Hans förlåtelse: Astaqfirullah, astaqfirullah, astaqfirullah - Min Herre förlåt mig, min Herre förlåt mig, min Herre förlåt mig, tre gånger. Det är också rekommenderat att säga: Allahumma antas-salam wa minkas-salam, tabarakta ya dhal jalali wal-ikram - O Allah, Du är frid och från Dig kommer frid, Du är välsignad, O Besittare av Ära och Heder. Efter bönen kan man fortsätta med dikhr. Det är mycket bra och viktigt att göra dikhr. Skillnaden mellan en som gör dikhr och en som inte gör dikhr är som att jämföra en levande med en död. De är sagt att den som inte gör dikhr kommer att resa sig upp blind på Uppståndelsens Dag.

Man kan göra dikhr när som helst och hur mycket man vill. Allah tycker mycket om en människa som gör dikhr. Dikhr efter bönen kan till exempel vara att man säger: Subhan Allah - Ära tillkommer Allah, trettiotre gånger. Al-Hamdulillah - Pris tillkommer Allah, trettiotre gånger. Allahu Akbar - Allah är störst, trettiotre gånger. Varefter man kan recitera ayaat al-Kursi ur Koranen, surah al-Ikhlas, surah al-Falaq och surah an-Nas. Vid Fajr och Magrib kan man läsa dessa tre suror tre gånger. Det finns massor med andra adhkar man kan göra.

Vad får man inte göra i bönen?
Man får inte medvetet prata, skratta, dricka, äta, visa sin awrah, ändra riktning från Ka´bah, röra sig onödigt mycket. Om man struntar i att göra något som man måste göra i bönen exempelvis inte säga den första takbiir eller göra saker som gör att man förlorar sin wudoo´ så måste man göra om sin bön.

När får man inte göra bön?
Man får inte be efter Fajr förrän solen har stigit upp helt eller då när solen har nått sin höjdpunkt och efter Ásr - eftermiddagsbönen förrän då solen gått ner. Profeten sa: "Be morgonbönen och avhåll er sedan från bön tills efter soluppgången då solen helt har stigit upp, för den stiger upp mellan shaitaans horn. Det är då de otrogna böjer sig för den. Be därefter, då din bön kommer att bli bevittnad och lyssnad till ända tills skuggan av ett spjut blir kortare än dess längd. Sluta att be vid den tiden, för vid den tiden blir helveteselden matad med bränsle. När skuggan kommer, kan du be, för din bön kommer att bli bevittnad och lyssnad till (av änglarna) tills du ber eftermiddagsbönen. Avhåll dig sedan från att be tills solen går ner, för den går ner mellan shaitaans horn, och det är då de otrogna böjer sig ner för den."
Kvinnor ska inte heller be när de har sin månadsblödning eller en tid efter det att de har fött barn.

Vad händer om man inte gör bön?
Det är obligatoriskt att göra bön och det är mycket viktigt att göra den i tid. Man får heller inte hoppa över någon bön utan man måste göra alla de fem dagliga bönerna.
Allah varnar dem som inte gör bön och beskriver människorna i elden:

"'Vad förde er till helveteselden?' De skall svara: 'Vi hörde inte till dem som bad…'"

(Koranen 74:42-43)

: "Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska (lät sina böner gå förlorade, antingen genom att inte göra dem perfekt eller att inte göra dem på sina rätta tider) och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse (helveteselden). Det gäller inte dem som visar ånger och tror och lever ett rättskaffens liv. De skall stiga in i paradiset och ingen orätt skall tillfogas dem."

(Koranen 19:59-60)

Profeten säger:
"Förbundet mellan dem och oss är bönen. Den som upphör med den blir säkerligen en kafir - otrogen." (Ahmed,Thirmidhi,Nisai,ibn Majah)
"Mellan en man och otro är övergivandet av bönen." (Muslim)
"Inget står mellan en man, kufr - otro och shirk - avgudadyrkan, förutom bönen (den som överger den blir en kafir - otrogen och mushrik - avgudadyrkare)" (Muslim)

Muhammedanbönen del ett

2008-12-27T11:12:00.000-08:00

BÖNEHANDBOK
En instruktion till as-salât – den föreskrivna bönen i islam

Förord
Syftet med föreliggande publikation är att ge en lättförståelig introduktion till den obligatoriska bönen i islam. Bönen utgör en central del av islamisk religionsutövning och är en daglig plikt för muslimen. Det är därför mycket viktigt att han eller hon så snart som möjligt lär sig att utföra den. Den islamiska bönen förrättas enligt ett visst mönster och enligt vissa föreskrifter. Ramarna för dessa hämtas ur Koranen och ur profetens sunnah, dvs. de källor om vad profeten Muhammad – över honom vare Guds frid och välsignelser – sade och gjorde som vi har tillgång till. Med hjälp av dessa har muslimska lärde utformat regler för vad i bönen som är obligatoriskt, vad som är tillåtet men inte obligatoriskt, samt vad som inte är tillåtet. Med tiden har också olika traditioner och skolor utvecklats. Det betyder att det inom vissa ramar förekommer variationer på formerna för böneförrättandet, något som den praktiserande muslimen mycket snabbt upptäcker.
För fördjupad kunskap om detta hänvisas till andra källor.
Det är inte svårt att lära sig att förrätta bönen men eftersom det som sägs ska sägas på arabiska är det nödvändigt att känna till hur de arabiska bokstäverna ska uttalas. Önskvärt är naturligtvis också att så snabbt som möjligt lära sig att förstå det som framsägs. Det bästa är att öva bönen tillsammans med någon på området kompetent person, men i slutet av boken finns också en snabbkurs i det som med avseende på språket är nödvändigt för att kunna utföra en giltig bön. Här finns också en lista som förklarar ett antal islamiska termer som är relaterade till bönen.
De translittereringar från arabiska som återfinns i texten är utformade så att läsaren lätt ska kunna
lära sig att uttala på ett korrekt sätt. Det innebär att de inte alltid följer translittereringsregler eller
arabiskans grammatiska regler.
De stycken som är hämtade ur Koranen följer den andra reviderade upplagan av Muhammad
Knut Bernströms svenska tolkning Koranens budskap. Övriga citat är översatta av författarna från engelska och/eller arabiska.

Inledning
Den obligatoriska bönens ställning i islam
Den obligatoriska bönen (as-salât) är en av islams fem pelare och det kanske mest kända uttrycket
för islam. I Koranen säger Gud:
Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider. (Koranen, 4:103)
Bönen är således en plikt för varje muslim och ett uttryck för lydnad mot Gud. De dagliga
bönerna hjälper människan att ständigt minnas Gud och gör religionsutövningen till en integrerad del av muslimens vardag. Den obligatoriska bönen hjälper på så sätt människan att låta också sin världsliga verksamhet präglas av en religiös medvetenhet. Bönen uttrycker därtill den bedjandes tacksamhet mot sin Skapare och är ett sätt för honom eller henne att närma sig Gud. Sist men inte minst är bönen ett sätt att dyrka Gud. Gud säger:
Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för
att minnas Mig. (Koranen, 20:14)
Det är således av yttersta vikt att bönen förrättas. Profeten Muhammad – över honom vare Guds
frid och välsignelser – har sagt:
Mellan människan och avgudadyrkan och otro ligger försummelse av bönen. (Sahih
Muslim, 1:147)
Vem är skyldig att förrätta bönen?
Varje könsmogen och mentalt frisk muslim är skyldig att förrätta de obligatoriska bönerna.
Undantag görs för kvinnan som har blödningar som beror på menstruation eller barnafödande i vilka fall bönen inte är tillåten för henne. Barn bör undervisas i bönen och uppmuntras att förrätta den även om den blir en skyldighet för dem först då de är könsmogna.
Bönens villkor
För att en giltig bön ska kunna genomföras måste den bedjande uppfylla följande villkor.
• Att vara muslim.
• Att vara vid sina sinnens fulla bruk. Den bedjande måste vara mentalt frisk, opåverkad av
rusframkallande medel samt vid normalt medvetande.
• Att veta att tiden för bönen har infallit. Tiderna för de obligatoriska dagliga bönerna
återfinns i avsnittet ”De obligatoriska bönerna” nedan.
• Att vara ren i rituell mening. En muslim eftersträvar ständigt fysisk såväl som moralisk och
andlig renhet i största möjliga utsträckning. Rituell renhet nås genom den tvagning som
beskrivs i detalj i nästa avsnitt.
• Att vara rätt klädd. Det avgörande härvid är att den bedjandes ‘awrah är täckt. Mannens
‘awrah utgörs av området mellan naveln och knäna, vilka normalt också räknas in som delar
av densamma. Vid böneförrättande bör också mannens axlar vara täckta. Kvinnans ‘awrah
utgörs av hela kroppen utom ansikte och händer. Det är önskvärt att den bedjandes kläder
inte är för åtsittande eller för genomskinliga och att de är de bästa som den bedjande för
stunden kan uppbringa.
• Att vara vänd mot qiblah, dvs. mot Mecka. Är den bedjande osäker på rätt riktning bör
någon på området kunnig person tillfrågas. Finns ingen sådan att tillgå måste den bedjande
efter bästa förmåga själv avgöra rätt riktning. Bönen är giltig även om det i efterhand skulle
visa sig att den bedjande var felvänd.
• Att ha rätt avsikt med bönen. Bönen utförs för Guds skull. Den bedjande måste därför
koncentrera sig på detta och vara ytterst vaksam för att undvika att hysa andra avsikter. Det är till exempel lätt hänt att bönen förrättas i syfte att visa den bedjandes fromhet inför andra,
eller att den förrättas mekaniskt och rutinmässigt medan den bedjandes tankar är upptagna på annat håll. Att ha rätt avsikt med bönen innebär också att den bedjande innan bönen inleds, för sig själv i tanken klargör vilken bön det är som ska förrättas.
Tvagningen
Genom den rituella tvagningen (wudû) når den bedjande den renhet som krävs för att bönen ska vara giltig. Gud säger: Troende! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med de våta händerna över huvudet och två fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena
er genom att skölja hela kroppen. (Koranen, 5:6)
Profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – sade: Inte från någon av er kommer en bön förrättad i ett orent tillstånd att godtas, utan tvagningen måste fullgöras. (Sahih Muslim, 2:435)
Därtill bör den bedjandes kropp och kläder liksom den plats där bönen förrättas vara rena från orenheter i rituell mening. Orent i denna förståelse är döda djur (som inte har slaktats på rätt sätt), ymnigt flödande blod,1 griskött, hundsaliv, kräkningar, urin, avföring samt sekret från könsorganen. Det orena bör sköljas bort med vatten. Sädesvätska är inte oren men bör ändå tvättas eller skrapas bort.
Tvagningens utförande
Vissa moment i tvagningen är obligatoriska, och om de inte utförs uppnår den bedjande inte den renhet som krävs för att en giltig bön ska kunna förrättas. Andra moment är sunnah,2 dvs. det är rekommenderat men inte obligatoriskt att utföra dem som en del av tvagningen.
Tvagningens obligatoriska moment är:
1. Att ha rätt avsikt. Den bedjande måste ha för avsikt att utföra tvagningen och följa Guds
befallning om att den måste utföras. Avsikten behöver inte formuleras i ord men den måste
finnas i den bedjandes hjärta och tanke.
2. Att tvätta ansiktet. Ansiktet är det som innesluts av hårfästet, hakspetsen och de båda öronen.
3. Att tvätta händerna och armarna upp till och med armbågarna.
4. Att stryka över huvudet med den ena eller bägge de våta händerna. Det räcker inte att lägga
en hand på huvudet eller bara använda ett finger.
5. Att tvätta fötterna upp till och med anklarna.
6. Att utföra momenten i nämnda ordning.
All delar av de områden på kroppen som nämnts måste blötas och tvagas. Tvagningen måste
göras med rinnande vatten. Det räcker alltså inte att sänka ner kroppsdelarna i vatten, men det går däremot bra att med händerna ta vatten ur en behållare eller ett vattendrag och tvaga sig med.
Vattnet betraktas som rent så länge inte någon av de orenheter som nämnts ovan har förändrat dess färg, lukt eller smak.
Tvagningens sunnah-moment är:
1. Att innan tvagningen utförs säga bismillâh ir-rahmân ir-rahîm (I Guds, den Nåderikes, den
Barmhärtiges namn).
1 Blod från t.ex. näsblod och utslag eller sår på den egna kroppen betraktas inte som orent och upphäver inte ett rituellt rent tillstånd.
2 De är rekommenderade att utföra som en del av tvagningen eftersom det finns belagt att profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – har utfört dem, men de är inte obligatoriska eftersom det inte finns belagt att han alltid utförde dem eller att han tillrättavisade någon som inte utförde dem.
2. Att göra rent tänderna.
3. Att tvätta händerna tre gånger.
4. Att skölja munnen tre gånger.
5. Att tre gånger dra in vatten i näsborrarna och fräsa ut det efter varje gång.
Dessa fem moment utförs normalt före den obligatoriska tvättningen av ansiktet.
6. Att tvätta öronen med pekfinger och tumme. Görs normalt efter den obligatoriska
strykningen över huvudet.
7. Att upprepa var och en av de obligatoriska tvättningarna tre gånger efter varandra.
8. Att börja varje tvättning med höger del.
9. Att utföra hela tvagningen utan uppehåll och utan att göra någonting mellan de olika
momenten som inte har med tvagningen att göra.
10. Att vara sparsam med vattnet. Att till exempel upprepa varje moment mer än tre gånger
betraktas som onödigt slöseri.
Vad upphäver den rituella renheten?
Följande försätter människan i det mindre tillståndet av rituell orenhet:
• Utsöndringar från penis, vagina och anus, dvs. urin, avföring, sekret och luft. Kräkningar
upphäver däremot inte den rituella renheten.
• Beröring av könsorganen med handen hud mot hud. Övrig beröring och närhet mellan man
och hustru upphäver däremot inte den rituella renheten.
• Sömn.
• Medvetslöshet.
Genom att utföra wudû återfås rituell renhet.
Följande försätter människan i det större tillståndet av rituell orenhet:
• Mannens penis penetrerar kvinnans slida.
• Sädesavgång och orgasm.
• Menstruation. Den rituella orenheten består tills blödningarna har upphört.
• De blödningar som inträder efter barnafödsel. Blödningar som inte har med menstruation
eller barnafödande att göra förorsakar däremot inte det större rituellt orena tillståndet.
Genom att utföra den fullständiga tvagningen ghusl återfås rituell renhet.
Den fullständiga tvagningen (ghusl)
Ghusl innebär att hela kroppen tvättas med vatten. Obligatoriskt är att den tvagande för sig själv i
hjärta och tanke formulerar sin avsikt med tvagningen, samt att vatten når all hud. Sunnah är att
utföra ghusl enligt följande ordning:
1. Tvätta händerna tre gånger.
2. Tvätta könsorganet.
3. Gör wudû.
4. Gnid in vatten i håret tre gånger så att det når ner till huden på huvudet. Flätat hår behöver
inte lösas upp under förutsättning att vatten når all hud.
5. Blöt och tvätta resten av kroppen genom att först ta höger sida och sedan vänster.
Ghusl är obligatoriskt under följande omständigheter:
• Då mannens penis har penetrerat kvinnans slida och vid sädesavgång och orgasm. Annan
beröring och närhet nödvändiggör däremot inte ghusl.
• Vid menstruation. Vid blödningar från underlivet befinner sig kvinnan i ett tillstånd av rituell orenhet, och måste efter varje menstruationsperiod genomföra ghusl för att åter uppnå rituell renhet. Detsamma gäller för de blödningar som inträder efter barnafödsel.
• Vid dödsfall. Då en muslim avlider måste hans eller hennes kropp tvättas.
Ghusl är sunnah vid bl.a. följande tillfällen:
• Före fredagsbönen. Detta är synnerligen påbjudet och bör göras om möjlighet finns.
• Före ‘id-bönerna.
• Före inträde i Mecka.
Den torra tvagningen (tayammum)
Tayammum ersätter under vissa omständigheter wudû och ghusl och ger då samma rituella renhet som dessa. Vid tayammum stryker den tvagande händerna över markens stoft och sedan över ansiktet och händerna upp till handlederna. Stoft inbegriper i stort sett allt som naturligt täcker jordens yta såsom jord, sand, grus, sten etc. Tayammum ersätter vattentvagningen under följande förutsättningar:
• Då inget vatten finns tillgängligt eller då det som finns är otillräckligt för att utföra
vattentvagningen.
• Då den tvagande är skadad eller sjuk och har goda skäl att tro att vatten kommer att förvärra
skadan eller sjukdomen.
• Då den tvagande på grund av fruktan för sitt liv, sin familj, sin egendom eller att bli utsatt för anklagelser inte vill hämta vatten som finns tillgängligt.
• Då den tvagande saknar lämpliga medel för att kunna använda tillgängligt vatten.
• Då tillgängligt vatten måste sparas för att uppfylla andra nödvändiga behov såsom att släcka
törst, laga mat etc.
• Då den tvagande fruktar att tiden för bönen hinner passera innan han eller hon hinner ordna
med vatten.
Då vatten åter finns tillgängligt upphör den rituella renheten och beroende på vilket tillstånd den tvagande befann sig i innan tayammum utfördes måste antingen wudû eller ghusl åter utföras för att uppnå den rituella renheten igen.
De obligatoriska bönerna
Bönen förrättas genom att den bedjande utför ett antal rak‘at. En rak‘at är en sekvens som består
av bestämda rörelser och lovprisningar samt recitation ur Koranen. De obligatoriska bönerna är
fem till antalet:
• Gryningsbönen (fajr). Fajr börjar då det första gryningsljuset syns och slutar då solen börjar
gå upp över horisonten. Fajr består av två rak‘at och bör förrättas så tidigt som möjligt.
• Middagsbönen (zuhr). Zuhr börjar då solen har passerat sin högsta punkt på himlen och
slutar då ett föremåls skugga är lika lång som föremålet självt. Zuhr består av fyra rak‘at och
bör förrättas så tidigt som möjligt såvida det inte är mycket hett, då man istället kan vänta tills det blivit svalare (naturligtvis inom ramen för den tillåtna tiden).
• Eftermiddagsbönen (‘asr). ‘Asr börjar vid den tid på eftermiddagen då ett föremåls skugga
är lika lång som föremålet självt och slutar då solen har försvunnit nedanför horisonten. ‘Asr
består av fyra rak‘at och bör förrättas så tidigt som möjligt.
• Skymningsbönen (maghrib). Maghrib börjar då solen har försvunnit nedanför horisonten
och slutar då det röda skymningsljuset inte syns längre. Maghrib består av tre rak‘at och bör
förrättas snarast möjligt efter att tiden har infallit.
• Kvällsbönen (‘isha). ‘Isha börjar då det röda skymningsljuset inte syns längre och slutar strax innan det första gryningsljuset syns. ‘Isha består av fyra rak‘at och kan med fördel skjutas fram så långt som till halva tiden fram till gryningen, men kan av praktiska skäl (dvs. sömnbehov)
också förrättas tidigt.
Bönens utförande
Genomgången i detta avsnitt syftar till att läsaren snabbt ska kunna lära sig att genomföra en
giltig bön. I de därpå följande kapitlen förtydligas och förklaras de olika momenten mer ingående.
Läsaren påminns åter om att det inom ramen för en giltig bön finns utrymme för vissa variationer i utförandet. För mer kunskap om detta hänvisas till profetens sunnah och de olika rättsskolorna.
Då bönen förrättas enskilt, dvs. av en person, är det tillåtet att utsäga de ord som ska sägas i
tysthet. Det är dock inte tillåtet att endast tänka dem, utan läpparna måste formulera orden så att den bedjande själv kan uppfatta dem. Fler detaljer om detta återfinns i avsnittet ”Det
gemensamma böneförrättandet”.
Påpekas bör också att så länge en innerlig och uppriktig vilja och intention finns är bönen under en inlärningsperiod giltig även om inte alla obligatoriska moment genomförs på rätt sätt. Likväl är det mycket viktigt att snarast möjligt lära sig att genomföra bönen på ett korrekt sätt.
Låt oss nu gå över till att praktiskt genomföra en bön. Du har uppfyllt villkoren för bönen och
står med raka ben vänd mot qiblah. Om du av någon anledning är fysiskt oförmögen till vissa
rörelser utför du dem efter bästa förmåga, stående, sittande eller liggande.
1. Bönen inleds med takbîrat al-ihram. Takbîrat al-ihram innebär att du säger Allâhu akbar (Gud är större) samtidigt som du med handflatorna riktade framåt och fingrarna något isär höjer händerna upp i nivå med axlarna eller öronen. Blicken ska vara riktad mot den punkt där din panna kommer att vidröra marken vid prostrationen. Det går också bra att sluta ögonen men det är att föredra att ha dem öppna såvida det inte avsevärt stör koncentrationen.
2. Lägg vänster hand på bröstet eller mellan bröstet och magen eller precis nedanför naveln, och grip sedan lätt med höger hand om vänster handled. Detta bör ske i en enda rörelse.
3. Det är vanligt att i den inledande rak‘at lovprisa Gud innan Koranen reciteras. Bönen är dock inte ogiltig om det inte görs. Se avsnittet ”Bönens rekommenderade delar (sunnah)” nedan för exempel på sådana lovprisningar.
4. Det är rekommenderat att i den första rak‘at innan Koranen reciteras söka skydd hos Gud
med orden a‘ûdhu billâhi min ash-shaytân ir-rajîm (Jag söker skydd hos Gud från Satan, den
utstötte). Bönen är dock inte ogiltig om det inte görs.
5. Recitera al-Fâtiha, Koranens första sura.
1. bismillâh ir-rahmân ir-rahîm I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges
namn
2. al-hamdulillâhi rabbil-‘âlamîn Lov och pris tillkommer Gud, världarnas
Herre,
3. ar-rahmân ir-rahîm den Nåderike, den Barmhärtige,
4. mâliki yaumid-dîn som allsmäktig råder över Domens dag!
5. iyyâka na‘budu wa iyyâka nasta‘în Dig tillber vi, Dig anropar vi om hjälp.
6. ihdinas-sirât al-mustaqîm Led oss på den raka vägen –
7. sirât alladhîna an‘amta ‘alaihim den väg de vandrat som Du har välsignat
ghayrilmaghdûbi ‘alaihim walad-dâllîn med dina gåvor, inte de som har drabbats
av Din vrede och inte de som har gått vilse!
6. Säg âmîn.
7. Det är brukligt att under de två första rak‘at läsa ytterligare någon sura eller några verser ur
Koranen efter al-Fâtiha. Bönen är dock inte ogiltig om det inte görs.
8. Gör takbîr (dvs. säg Allâhu akbar) och lyft händerna på det sätt som beskrivits i punkt 1. Gör rukû’ genom att böja dig framåt och placera handflatorna på knäna. Ryggen ska vara rak och ben och armar ska vara sträckta. Blicken ska fortfarande vara riktad mot den punkt där
pannan kommer att vidröra marken vid nedfallandet.
9. Säg subhâna rabbiyal-‘azîm (upphöjd vare min Herre, den Allsmäktige) tre gånger tills din kropp och ditt sinne präglas av stillhet och ro.
10. Res dig till upprättstående, säg sami‘allâhu liman hamidah (Gud lyssnar till den som lovprisar Honom) samtidigt som du lyfter händerna på beskrivet sätt och sedan låter dem falla utmed sidorna. Säg sedan rabbanâ wa lakal-hamd (vår Herre, Dig tillkommer all lov och pris).
11. Gör takbîr och gå ned i sujûd (nedfallandet). Sujûd innebär att panna, näsa, handflator, knän och tår samtidigt ska vara i marken. Handflatorna bör placeras i jämnhöjd med axlarna eller öronen en bit ifrån, och fingrarna hållas ihop riktade mot qiblah. Armbågar och underarmar bör hållas en bit ut från kroppen och inte vidröra marken. Hälarna bör hållas ihop och tårna riktas mot qiblah.
12. Säg subhâna rabbiyal-a‘lâ (upphöjd vare min Herre, den Högste) tre gånger tills din kropp och ditt sinne präglas av stillhet och ro.
13. Lyft huvud och överkropp och gör samtidigt takbîr. Sträck ut din vänstra fot och sitt på den.
Den högra fotens häl hålles fortsatt upprätt med tårna pekande mot qiblah. Händerna vilar
utsträckta på låren nära knäna.
13
11. Gör takbîr och gå ned i sujûd (nedfallandet). Sujûd innebär att panna, näsa, handflator, knän
och tår samtidigt ska vara i marken. Handflatorna bör placeras i jämnhöjd med axlarna eller
öronen en bit ifrån, och fingrarna hållas ihop riktade mot qiblah. Armbågar och underarmar
bör hållas en bit ut från kroppen och inte vidröra marken. Hälarna bör hållas ihop och tårna
riktas mot qiblah.
12. Säg subhâna rabbiyal-a‘lâ (upphöjd vare min Herre, den Högste) tre gånger tills din kropp och
ditt sinne präglas av stillhet och ro.
13. Lyft huvud och överkropp och gör samtidigt takbîr. Sträck ut din vänstra fot och sitt på den.
Den högra fotens häl hålles fortsatt upprätt med tårna pekande mot qiblah. Händerna vilar
utsträckta på låren nära knäna.
14. Säg rabbighfirlî, rabbighfirlî (Herre förlåt mig, Herre förlåt mig), eller allahummaghfirlî warhamnî wajburnî warfa‘nî wahdinî w‘âfinî warzuknî (Gud, förlåt mig, var barmärtig mot mig, stärk mig, upphöj mig, vägled mig, ge mig nåd, stöd mig).
15. Gå ner i sujûd enligt punkterna 11 och 12.
16. Upprepa punkt 13 och sitt still ett ögonblick.
17. Res dig till upprättstående och upprepa punkt 2.
18. Genomför den andra rak‘at genom att upprepa punkterna 5-15.
19. Lyft huvud och överkropp och gör samtidigt takbîr. Sträck ut din vänstra fot och sitt på den.
Den högra fotens häl hålles fortsatt upprätt med tårna pekande mot qiblah. Låt vänster hand
vila utsträckt på vänster lår nära knäet. Lägg höger handflata på höger lår, knyt handen löst,
sträck ut pekfingret och vila tummens och långfingrets toppar mot varandra. Vila blicken mot
det utsträckta pekfingret.
20. Genomför den första tashahud genom att säga: attahiyyâtul-mubârakâtus-salawâtut-tayyibâtu lillâh, as-salâmu ‘alaika ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullâhi wa barakâtu, as-salâmu ‘alaina wa ‘alâ ‘ibâdillâhis-sâlihîn, ashhadu an lâ ilâha illallâh, wa ashhadu anna
muhammad rasûlullâh (All dyrkan, alla välsignade ord, alla böner och alla rena ord tillkommer Gud. Frid vare med dig, o Profet, och Guds nåd och välsignelser. Må frid vara över oss och över Guds rättskaffens tjänare. Jag vittnar om att det inte finns något som är värt att dyrka utom Gud och jag vittnar om att Muhammad är Guds Sändebud).
Vid förrättande av gryningsbönen (fajr) går du vidare till punkterna 26 och 27 och avslutar
bönen. Annars fortsätter du till punkt 21.
21. Res dig till upprättstående, gör samtidigt takbîr och upprepa punkt 2.
22. Genomför den tredje rak‘at genom att upprepa punkterna 5-6 och 8-17. Vid förrättande av
skymningsbönen (maghrib) upprepar du endast punkterna 5-6 och 8-15 och går sedan vidare
till punkt 24.
23. Genomför den fjärde rak‘at genom att upprepa punkterna 5-6 och 8-15.
24. Lyft huvud och överkropp och gör samtidigt takbîr. Placera vänster fot under höger ben och sitt på vänster lår. Den högra fotens häl hålles fortsatt upprätt med tårna pekande mot qiblah. Låt vänster hand vila utsträckt på vänster lår nära knäet. Lägg höger handflata på höger lår, knyt handen, sträck ut pekfingret och vila tummens och långfingrets toppar mot varandra. Vila blicken mot det utsträckta pekfingret.
25. Genomför den andra tashahud genom att säga:
attahiyyâtul-mubârakâtus-salawâtut-tayyibâtu lillâh, as-salâmu ‘alaika ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullâhi wa barakâtu, as-salâmu ‘alaina wa ‘alâ ‘ibâdillâhis-sâlihîn, ashhadu an lâ ilâha illallâh, wa ashhadu anna muhammad rasûlullâh (All dyrkan, alla välsignade ord, alla böner och rena ord tillkommer Gud. Frid vare med dig, o Profet, och Guds nåd och välsignelser. Må frid vara över oss och över Guds rättskaffens tjänare. Jag vittnar om att det inte finns något som är värt att dyrka utom Gud och jag vittnar om att Muhammad är Guds Sändebud).
26. Be om frid och välsignelser för profeten genom att säga: allâhumma salli ‘alâ muhammad, wa ‘alâ âli muhammad, kamâ sallaita ‘alâ ibrâhîma wa ‘alâ âli ibrâhîm, innaka hamîdummajîd, allâhumma bârik ‘alâ muhammad, wa ‘alâ âli muhammad, kamâ bârakta ‘alâ
ibrâhîma wa ‘alâ âli ibrâhîm, innaka hamîdummajîd (Gud! Välsigna Muhammad, och välsigna Muhammads familj, såsom Du välsignade Abraham och Abrahams familj, Du är i sanning Lovprisad, fylld av lysande Härlighet. Gud! Ge Din Nåd till Muhammad, och ge Din Nåd till Muhammads familj, såsom Du gav Din Nåd till Abraham och Abrahams familj, Du är i sanning Lovprisad, fylld av lysande Härlighet).
27. Avsluta bönen genom att utföra den avslutande hälsningen (taslîm): Vrid huvudet till höger och säg as-salâmu ‘alaikum wa rahmatullâh (frid och Guds nåd vare med er). Vrid sedan huvudet åt vänster och upprepa samma ord. Bönen är nu avslutad.

Bönens obligatoriska delar (fard)
Bönens obligatoriska delar är av två slag – bönens pelare (arkân) samt bönens föreskrivna delar (wâjib). Blir en av bönens pelare av någon anledning inte utförd är bönen ogiltig och måste göras om. Blir en av bönens föreskrivna delar av någon (oavsiktlig) anledning inte utförd behöver bönen inte upprepas utan det räcker att utföra sujûd as-sahw. Sujûd as-sahw är två sujûd med sittning emellan som utförs efter sista tashahud och före eller efter taslîm.
För den som är fysiskt oförmögen att utföra vissa rörelser gäller naturligtvis inte detta utan han eller hon utför rörelserna efter bästa förmåga, stående, sittande eller liggande.
Bönens pelare (arkân) är:
1. Att stå upp.
2. Att utföra takbîrat al-ihram.
3. Att läsa al-Fâtiha i varje rak‘at.
4. Att utföra rukû’.
5. Att resa sig till upprättstående efter rukû’.
6. Att göra sujûd.
7. Att resa sig till upprättstående efter sujûd.
8. Att sitta mellan de två sujûd.
9. Att sitta under den avslutande tashahud.
10. Att utföra den avslutande tashahud.
11. Att be om frid och välsignelser för profeten.
12. Att utföra den avslutanden hälsningen (taslîm).
13. Att utföra bönens pelare på rätt sätt och i rätt ordning.
14. Att utföra bönens pelare i ett tillstånd av lugn fridfullhet och harmoni.
Bönens föreskrivna delar (wâjib) är:
1. Att utföra takbîr (förutom takbîrat ul-ihram som tillhör arkân). Takbîr innebär att säga Allâhu Akbar.
2. Att säga sami‘allâhu liman hamidah då man reser sig från rukû’.
3. Att säga rabbanâ wa lakalhamd eller en liknande bön då man står upprätt efter rukû’.
4. Att lovprisa Gud under rukû’.
5. Att lovprisa Gud under sujûd.
6. Att be om Guds förlåtelse vid sittningen mellan de två sujûd.
7. Att sitta under den första tashahud.
8. Att utföra den första tashahud.
Bönens rekommenderade delar (sunnah)
Bönens sunnah är sådana handlingar som är tillåtna eller rekommenderade att utföra under bönen, men som om de inte utförs inte gör bönen ogiltig eller nödvändiggör sujûd as-sahw. Nedan följer några av de vanligaste.
• Att lägga vänster hand på bröstet eller mellan bröstet och magen eller precis nedanför naveln
och sedan lägga höger hand på vänster.
• Att i den första rak‘at lovprisa Gud innan al-Fâtiha reciteras. Det finns gott om rapporterade
sådana lovprisningar att välja på och nedan följer två exempel.
wajjahtu wajhiya lilladhî fatarassamâwâti walard, hanîfan muslimawwa mâ ana min al-mushrikîn, inna salâti wanusukî wa mahyâya wa mamâti lillâhi rabbil-‘âlamîn, lâ sharîka lahu wa bidhâlika umirtu wa ana min al-muslimîn (Jag vänder mitt ansikte mot Honom som skapade himlarna och jorden, en ren monoteist i underkastelse och jag är inte en av dem som sätter någon eller något vid Hans sida. Min bön, min dyrkan, mitt liv och min död är för Gud, världarnas Herre, som inte har någon eller något vid Sin sida. Så har jag blivit befalld och jag tillhör dem som underkastar sig). Allâhu akbar kabîrâ, walhamdulillâhi kathîrâ, wa subhânallâhi bukratawwa asîlâ (Gud är Störst, Den Störste. Ständigt prisad var Gud, upphöjd vare Gud morgon som kväll). • Att mellan lovprisningen och al-Fâtiha i den första rak‘at säga a‘ûdhu billâhi min ash-shaytân irrajîm (Jag söker skydd hos Gud från Satan, den utstötte).
• Att under bönens första två rak‘at förutom al-Fâtiha också recitera någon annan sura eller
några andra verser ur Koranen. Detta görs efter al-Fâtiha och innan rukû’. Lämpliga att lära sig i detta syfte är de tre korta sista surorna i Koranen.
Sura 112 – al-Ikhlâs (Den rena tron) bismillâh ir-rahmân ir-rahîm I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn qul huw allâhu ahad Säg: ”Han är Gud – En, allâhus-samad Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. lam yalid wa lam yûlad Han har inte avlat och inte blivit avlad, wa lam yakullahu kufuwan ahad och ingen finns som kan liknas vid Honom.”
Sura 113 – al-Falaq (Gryningens Herre) bismillâh ir-rahmân ir-rahîm I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn qul a‘ûdhu bi rabbil-falaq Säg: ”Jag söker skydd hos gryningens
Herre, min sharri mâ khalaq mot det onda i det som Han har skapat, wa min sharri ghâsiqin idhâ waqab mot det onda i nattens tätnande mörker, wa min sharrinnaffâthâti fil‘uqad mot det onda från dem som blåser på knutar, wa min sharri hâsidin idhâ hasad och mot det onda i avunden från dem som avundas.” Sura 114 – an-Nâs (Människornas Herre) bismillâh ir-rahmân ir-rahîm I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn qul a‘ûdhu bi rabbin-nâs Säg: ”Jag söker skydd hos människornas Herre, malikin-nâs människornas Konung,
ilâhin-nâs människornas Gud, min sharrilwaswâsil-khannâs mot det onda som den förrädiske frestaren alladhî yuwaswisu fî sudûrin-nâs viskar i människornas hjärtan,
min al-jinnati wan-nâs viskar genom onda osynliga väsen och deras likar bland människorna.”
• Att säga âmîn efter al-Fâtiha.
• Att lyfta händerna då man böjer sig ner i rukû’ och då man reser sig från rukû’.
• Att under gryningsbönens, skymningsbönens och kvällsbönens två första rak‘at recitera
Koranen högt.
Handlingar och beteenden som är tillåtna under bönen
Under förutsättning att ett behov finns är följande tillåtet under bönen:
• Att gråta, sucka och jämra sig, vare sig det beror på gudsfruktan eller någon skada eller annan plåga. • Att klia sig, rätta till glasögonen etc. • Att oskadliggöra djur som skulle kunna vålla skada. Bönen blir inte ogiltig under förutsättning att den bedjande agerar snabbt och enkelt. • Att bära ett barn, som då sätts ner under rukû’ och sujûd.
• För män att säga subhânallâh (upphöjd vare Gud) och för kvinnor att klappa händerna. Detta är tillåtet för att uppmärksamma imamen (dvs. den som leder bönen) på något misstag, varna en blind, etc. • Att korrigera imamen om denne läser fel eller glömmer en vers i recitationen.
• Att lovprisa Gud då man nyser eller minns en välsignelse.
• Att hålla en kopia av Koranen och recitera ur den.
Handlingar och beteenden som bör undvikas under bönen
Följande är ogillade handlingar som visserligen inte gör bönen ogiltig, men som för säkerhets
skull bör undvikas.
• Att ordna med klädseln såvida det inte för anständighets skull eller för att täcka ‘awrah är
nödvändigt.
• Att göra andra onödiga rörelser.
• Att placera händerna på höfterna.
• Att lyfta blicken.
• Att i blickfånget ha någonting som distraherar.
• Att täcka över munnen.
• Att som man låta klädseln nå ner till marken då man står upp.
Dessutom bör man undvika:
• Att om maten är serverad förrätta bönen innan man äter.
• Att förrätta bönen om naturliga behov eller något annat trängande distraherar.
• Att förrätta bönen om man är så sömnig att man inte klarar av koncentrationen.
• Att alltid förrätta bönen på samma plats i moskén. Detta gäller inte imamen som ju har en
speciell plats.
Handlingar och beteenden som gör bönen ogiltig
Följande gör bönen ogiltig och den måste då göras om.
• Att avsiktligt äta eller dricka något under bönen.
• Att avsiktligt yttra något som inte är tillåtet under bönen.
• Att röra sig påtagligt mycket utöver de rörelser som är en del av bönen.
• Att medvetet inte uppfylla de obligatoriska villkoren eller avsiktligt utelämna någon
obligatorisk del av bönen.
• Att skratta hörbart under bönen.
• Att mer än en gång föregå imamen i något av bönens moment.
Det gemensamma böneförrättandet
Det är synnerligen påbjudet att förrätta bönen gemensamt. För att kunna förrätta en gemensam bön är det tillräckligt att två personer deltar (även om den ena är ett barn). Är enbart två personer närvarande står den ene till höger om den andre som då är imam. Är tre eller fler närvarande och minst tre är män grupperar sig deltagarna i rader bakom imamen. Är i samma situation enbart två av deltagarna män blir den ene imam och den andre står till höger om denne, medan kvinnorna grupperar sig i rader bakom.
Kvinnor och män blandar sig inte utan står i separata rader. Män står aldrig bakom kvinnor. En kvinna kan leda andra kvinnor i bön men står då i mitten i den första raden och inte framför den.
Imamen bör kontrollera att raderna ordnas raka och att deltagarna står skuldra mot skuldra och fot mot fot. Luckor i raderna fylls på bakifrån.
Vid gemensam bön utsäger imamen följande högt och det är även vid enskild bön fullt tillåtet att läsa det högt: • Allâhu akbar, dvs. takbîrat al-ihram och takbîr.
• Sami‘allâhu liman hamidah, dvs. det som sägs då man reser sig från rukû’.
• As-salâmu ‘alaikum wa rahmatullâh, dvs. den avslutande hälsningen.
• Under gryningsbönens, skymningsbönens och kvällsbönens två första rak‘at reciteras
dessutom al-Fâtiha och andra stycken ur Koranen högt.
Den som anländer till moskén eller någon annan plats där en grupp redan har påbörjat den
obligatoriska bönen bör delta i den. Den senkomne ansluter då till den bakersta raden, gör takbîr och följer sedan imamen. Har denne inte nått längre än till rukû’ anses den senkomne ha fullföljt den pågående rak‘at och behöver inte komplettera med den. Missade den senkomne någon eller några rak‘at i början deltar han eller hon inte i den avslutande hälsningen utan reser sig direkt efter denna, förrättar den eller de rak‘at som missats och avslutar som vanligt med tashahud och taslîm.
Sunnah-böner i anslutning till de obligatoriska bönerna
Att be nawâfil innebär att utöver de obligatoriska bönerna förrätta ytterligare böner enligt de
rituella regler som beskrivits ovan. Det finns egentligen ingen begränsning för hur ofta detta kan göras och hur många rak‘at som kan ingå, men vissa av dem är sunnah och specifikt kopplade till de obligatoriska bönerna. En del av dessa är dessutom synnerligen påbjudna att förrätta eftersom de är bekräftade, vilket innebär att profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – sällan eller aldrig avstod från dem. Följande betraktas av de flesta som ingående häri:
• Två rak‘at före fajr.
• Två eller fyra rak‘at före zuhr och två eller fyra rak‘at efter.
• Två rak‘at efter maghrib.
• Två rak‘at efter ‘isha.
Dessutom är det vanligt att förrätta två eller fyra rak‘at före ‘asr och två rak‘at före ‘isha. Nawâfilbönerna förrättas normalt enskilt och i tysthet.
Åminnelser och personliga böner i anslutning till de obligatoriska bönerna
Det är rekommenderat att efter de obligatoriska bönerna göra dhikr, dvs. lovprisa och minnas
Gud, be Honom om förlåtelse och rikta personliga böner till Honom. Det finns ett antal
traditioner angående detta men vanligt är att be om förlåtelse genom att säga astaghfirullâh (jag ber om Guds förlåtelse) minst tre gånger, säga subhânallâh (upphöjd vare Gud), al-hamdulillâh (lovprisad vare Gud) och Allâhu akbar vardera trettiotre gånger samt rikta personliga böner, lovprisningar och tacksägelser på det språk som känns mest bekvämt.